Bokutkast Frihet är att vara jag - utan någons tillåtelse

Kap 4, Att bli medveten, avsnitt 4

Att vara sann mot sig själv

– Och livet blir så mycket roligare när jag gör fastän jag är rädd.

Det har gjorts flera olika undersökningar med människor som har fått försämrad hälsa eller äldre människor som har en begränsad tid kvar att leva. I dessa undersökningar har de fått frågan om de ångrade något i livet, eller om det fanns något de önskat göra. På topp 1 av alla dessa listor som presenterats har varit:

”Jag önskar att jag hade haft modet att leva ett liv sant mot mig själv, inte livet som andra förväntade av mig”

Detta är topp 1 som man ångrade allra mest. När människor inser att deras liv nästan är över och blickar tillbaka så är det lätt att se hur många drömmar som aldrig blivit uppfyllda. De flesta drömmar och gick bort med vetskapen att det berodde på val dom själva hade gjort, eller inte gjort. Att inte välja är också ett val.

Det är så sorgligt att läsa detta, det berör mig så otroligt mycket, och det är ju precis så här vi gör. Inklusive mig själv. Vi agerar som medpassagerare hela vårt liv och jag säger inte att det är fel med det, men önskar du dig något annat, vill du ha ut mer av livet så är det dags att byta säte och bli chauffören i ditt egna liv.

Du är ditt livs chaufför, ditt livs VD och det är dags att ta ansvar för den rollen. Hur vill du leda Dig?

Jag är på väg, men det ska ni veta att jag faller fortfarande in i gamla roller, sätter mig i passagerarsätet. Säger Ja fastän hela systemet säger Nej. Prioriterar andras tid före min egna. Jagar det jag egentligen inte vill ha istället för att närma mig det jag vill ha. Och väldigt ofta så är det någon som sitter på min ena axel och viskar i mitt ena öra ”att jag inte är tillräcklig”, ”att jag är för gammal”, ”att jag är för tjock”. ”Att jag är löjlig”, ”att jag inte kan”, ”att jag inte är värdig”. Den lilla jäkeln kommer nog alltid att sitta där och göra allt den kan för att begränsa mig, kasta sitt skräp i mina ögon.

Men numera är jag medveten om det mesta den säger och varför den säger så och vet att det bara är rädslor sprungen ur skam eller skuld. Jag försöker lyssna mindre på den rösten och lyssna mer på min inre röst, mitt hjärta, min intuition, magkänslan eller vad jag väljer att kalla den. Och livet blir så mycket roligare när jag gör fastän jag är rädd.

Jag bara älskar en scen i Bröderna Lejonhjärta där Skorpan står inför en situation där han är jätterädd.

”Skorpan Lejonhjärta,” sa Jonathan, ”är du rädd?”

”Nej…jo, jag är rädd! Men jag gör det ändå, Jonatan, jag gör det nu…nu…och sen blir jag aldrig mera rädd.”

Kommentera

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *