Bokutkast Frihet är att vara jag - utan någons tillåtelse

Kap 5, Att förändra, avsnitt 2

Vad vill jag och vart är jag på väg?

– Att inte ha någon riktning i livet är lite som att ro i en eka ute på ett öppet hav och inte veta åt vilket håll du ska ro för att nå land. Det är både fysiskt och psykiskt utmattande.

Vad vill jag ha ut av mitt liv? Hur vill jag att det ska se ut? Vad gör mig lycklig?

Du kanske har intalat dig själv att livet är gott nog. Men om det kunde vara lite bättre skulle du inte vilja veta det Nu än att få reda på det senare?
Din livskvalité har inte formats av slumpen, det är ett resultat av de val du gjort. Både inre och yttre. Oftast har vi inte vetat att vi gjort så livsavgörande val eller att det fanns olika alternativ att välja på.

Vi går direkt till kärnan. Jag tror den främsta orsaken till att vi inte lever våra liv levandes är att vi inte vet hur vi vill att det ska se ut. Vi vet inte vad vi vill ha eller vad vi vill göra och många gånger inte ens vem vi är och då är det svårt att röra sig åt något håll. Vi har kanske aldrig ens tänkt tanken att vi faktiskt kan påverka vårt egna liv, att vi inte är offer för omständigheter.

Att inte ha någon riktning i livet är lite som att ro i en eka ute på ett öppet hav och inte veta åt vilket håll du ska ro för att nå land. Det är både fysiskt och psykiskt utmattande. Vi saknar helt enkelt en riktning i livet och på sikt leder detta till stagnation. Och stagnation är en av orsakerna till depression. Vi är inte i rörelse på något sätt. Det räknas inte med att du springer för livet i ekorrhjulet, för det går bara runt runt, vilket är detsamma som att du står still, stagnation.

Det kan också vara så att vi vet vad vi vill men att vi vill så otroligt mycket att det blir övermäktigt att hantera. Till slut vet vi inte i vilken ände vi ska börja och då börjar man inte alls. Det blir överväldigande.

Eller att vi inte tror det är möjligt att genomföra, ”inte kan väl jag”, så att skräpet, etiketterna står i vägen för oss från att agera. Eller att vi helt enkelt inte kan ta ett beslut, för vad händer om det inte är rätt beslut eller att det dyker upp något annat, något bättre sen.

Vårt mål, det vi vill, kan även vara väldigt otydligt, att vi inte brutit ned det i mindre delar och gjort det mer specifikt, mätbart. Även ett otydligt mål är svårt att sträva mot.

Men vad jag tror och som det i första hand var för mig var att jag hade tappat bort vem jag är och med det vad jag verkligen tycker om och vad jag vill ha ut av livet. Jag hade ingen riktning. Livet snurrade bara på ändå och jag gav mig själv inte tiden att stanna upp, känna in och reflektera. Jag matade bara på.

När jag sedan började få en typ av riktning och började att nosa på vem jag är så var det så otroligt mycket jag ville, att det blev oerhört spretigt och övermäktigt att hantera. I kombination då med att jag hade svårt att ta beslut, tänk om det blev fel, så blev det i stället ingenting. Eller ja, jag kunde elda igång saker lite här och där men det var inget jag orkade med att underhålla så jag lät allt rinna ur sanden. Du vet det tar mycket energi att starta upp flera brasor. Du måste hela tiden springa emellan brasorna och blåsa liv i elden och med största sannolikhet så slocknar de alla. Det är bättre att satsa på en brasa först, ge den mycket bränsle, tänd upp, underhåll den tills den brinner innan du ger dig kast med en brasa till. Förstår du?

Hur ska jag då veta vad jag vill? Ja för min del så startade den processen med frågeställningen:

Om allt vore möjligt, vad skulle jag då vilja göra och vem skulle jag vilja vara? Hur vill jag att mitt liv ska se ut?

  • Lever jag det liv som jag vill leva?
  • Inrymmer mitt liv de personer jag vill ha omkring mig?
  • Jobbar jag med det jag vill jobba?
  • Gör jag saker för att jag älskar att göra det eller för att det tillhör min plikt att göra det? Eller för att jag bara kan det?
  • Lever jag i den kärleksrelation jag vill leva i? Eller hur skulle jag vilja att den var?

Om du fick fantisera helt fritt. Om allt var möjligt, det finns inga som helst begränsningar i vad du skulle kunna göra, hur du skulle bo, hur mycket pengar på banken du har, vad grannen skulle säga.

Om Allt var möjligt – hur skulle du vilja att ditt liv såg ut?

Skriv ned detta. Titta på det, bryt ned det i mindre beståndsdelar och längre fram även i detalj. Ställ också frågor till dig själv så att du verkligen förstår varför du vill ha det så. Vad det är du söker i det du vill ha?

  • Hur ser ditt liv ut idag jämfört med det du fick nyss drömma om?
  • Vad är det som saknas?

I denna process kommer du att finna det du längtar efter och den du faktiskt Är. Först fragment av det, kanske en känsla bara. Sen kommer mer och mer att börja växa. Det här kommer också sätta mycket annat i rullning, din omvärld runt omkring dig kommer att börja förändras och du kommer att ledas in på nya vägar. Visst låter det flummigt och konstigt? Jag vet, det tyckte jag också när jag hörde detta första gången.

Men nu när jag jobbat med detta under några år så ser jag verkligen den synkronicitet som sker i det yttre när jag har börjat förändra och närma mig mitt inre.

Så jag hejar på dig här med att ta dig an och leka med denna frågeställning, den sätter verkligen igång en hälsosam kreativ process inom dig. Var djärv, våga drömma stort. Är det en världskänd popsångerska du vill vara så skriv ned det, finns inget som är löjligt eller tramsigt, det är dina drömmar. Och dessa drömmar ger dig indikationer på vem du är djupt därinne, vilka unika gåvor och talanger du bär på och hur du kan använda dig av dem.

Jag ber dig också att vara fullständigt ärlig mot dig själv, våga erkänna det du vill ha. Det är inte något fult med att uttrycka det man innerst inne vill ha. Visst det kan skrämma dig, men låt det bara komma ut. Jag kan säga dig det att det satt så långt inne att erkänna det jag verkligen ville ha och göra och jag vet att jag har betydlig mer att hämta. För vi är inte vana att ge oss själv utrymmet att fantisera och drömma stort längre, vi sätter alltid en begränsning kring detta. För vi tror kanske inte att det är möjligt. Ekonomi, det vill säga pengar är en stark begränsande faktor för vår kreativitet. Att vi är för gamla nu eller vad det än är.

En av mina drömmar är att jag vill bli en artist, jag vill dansa, uppträda, sjunga, prata inför stora folkmassor. Det drömde jag nog också om som liten och där levde jag faktiskt ut dessa drömmar också, på Stortorget, på skolan och på fester. Men sen upphörde dessa sakta men säkert ju mer jag började tro på mina etiketter. Nu är jag tillbaka igen i dessa drömmar & jag har faktiskt börjat att dansa. Men även om jag inte kanske blir en musikalartist idag så är det fortfarande egenskaperna hos mig i detta jag behöver ta hand om och utveckla. Och göra något ut av dem, på mitt sätt. Att få komma till utryck med.

En av mina begränsningar jag sitter med nu är att jag säger till mig själv att jag är för gammal. Men jag tänker inte låta den begränsningen styra mig utan fortsätta och skapa ett koncept en arena där jag kan komma till utryck för dessa drömmar. Och där jag kan använda mig av min förmågor på bästa möjliga sätt. Att utrycka mig via tal eller skrift är en del. Den är oerhört viktigt för mig. Och jag har alltid trott att jag inte kan skriva, eller att jag inte kan tala inför andra människor. Ytterligare en etikett. Min syster var den som hade fått den konstnärliga ådran i var familj, otroligt duktig att måla och att skriva. Och jag trodde nog någonstans att det var bara en av oss som kunde ha det, och det var inte jag. Så jag spelade fotboll och höll på med hästar.

Det är inte för inte att jag som barn älskade att underhålla, stå på scen inför andra. Det är ett enormt sug och driv hos mig nu idag i samband med att jag har börjat plocka av mig kostymen. Skitläskigt men ändå alldeles, alldeles underbart. Och när jag märker att jag verkligen når fram, når ut så förstår jag att det är mitt rätta element. Men det ska ni veta att knäna darrar, kroppen bara skälver av rädsla. Men att gå ut där och göra det man älskar att göra, då kan det bara bli bra. Så bara för att du blir vettskrämd så ska du inte kliva bak och gömma dig. Utan utmana dig själv och kliv ut där ute. Det kan bli starten på något helt nytt.

Nej, stopp och belägg nu, ni som har en dold dröm om att stå på scen och kanske föreläsa. Gå inte tillbaka i minnesbanken och hämta gamla erfarenheter från till exempel skolan. De otroligt opersonliga muntliga redovisningarna som många av oss tvingades att göra. Herregud vem fasen tyckte inte det var hemskt. Stå där och prata om något man knappt behärskade så man var tvungen att följa texten exakt som man skrivit den. Något man inte ens är intresserad av. Känner ingen passion för. Hur roligt är det och hur roligt blir en sådan upplevelse?

Nu är vi ju alla olika och alla har inte samma ådra som mig såklart. Men det finns andra områden och många gånger det vi är mest rädd för är precis i den riktningen vi ska gå. För det är där vi plötsligt känner att vi har mycket att förlora också. Spännande va?

Ett annat mäktigt verktyg vi kan ta till är att Ta ett beslut. Nä nu jävlar gör jag det här. Märker du efter en tid att det inte blev som du tänkt dig, ta ett nytt beslut. Inget är hugget i sten. Våga att känna dig fram, prova på saker. Du kan inte veta om det är rätt för dig förrän du har testat. Vi lever i en föränderlig värld, vi förändras och vad som är viktigt för oss och vad vi vill förändras. Så att ta ett beslut innebär inte att det måste vara för evigt. Ta ett nytt beslut längre fram, svårare än så är det inte. Men den kraften som kommer genom att ta ett beslut är otrolig. Du växer och det kommer till dig möjligheter för att du har bestämt dig. Sen är det så att när du väl har bestämt dig, tagit ett beslut så rör du dig också i en riktning framåt vilket genererar inte bara möjligheter utan även ett bättre välmående.

Här skulle jag ju helt klart kunna lägga in verktyg för hur man sätter upp mål och skapar handlingsplaner som skall leda till ett agerande. Men det finns redan så mycket sådana verktyg, det är bara att googla. Det finns även otroligt mycket vassa coacher att ta hjälp av för detta. För i ärlighetens namn så tycker jag det är skittråkigt. Ja, jag vet, jag borde ha en plan – det säger alla. Men så fort jag skall sätta mig med den så sjunker min energi och jag blir tom i huvudet.

Nä jag har istället min bok där jag skriver ned mina ideér, drömmar och visioner. Denna bok är levande så jag ser till att uppdatera, skriva till och ta bort allt eftersom. Jag försöker läsa den regelbundet för att få inspiration och påminna mig själv om mina hjärtefrön och då märker jag också efter ett tag vilka drömmar eller idéer som fortfarande är aktuella, känns viktiga för mig och som fortfarande skapar en triggande känsla i mig. Just dessa idéer tar jag då till en ny sida och försöker bryta ned dem i lite mindre delar vad det skulle innebära rent konkret, vad jag redan har för egna resurser och vad jag behöver tillföra för att genomföra idén.

Hela tiden så låter jag dom vara öppna och obegränsade för att inte strypa flödet till dem. Och dom är ofta i mina tankar för dom skapar så otrolig skön känsla i kroppen. Jag kan inte säga att jag har en uttalad handlingsplan som jag kan stå i efterhand och checka av. Nej, utan det har mer fallit sig så att jag börjar att röra mig i en riktning mot drömmen eller idén. Jag börjar göra, uträtta saker utan att jag kanske tänker på det alla gånger. Jag börjar helt plötsligt träffa likasinnade människor som jag kan bygga vidare med, eller bolla dessa ideér med. Jag kanske ser en intressant kurs eller föreläsning i tidningen som är i linje med min ide ́ och som jag anmäler mig till. Det kan låta väldigt flummig detta men det är lite som allt sker i rätt tid och i rätt ordning när vi vågar ta ansvar för de drömmar som vi faktiskt har. Och när jag ger näring till dom och håller dom vid liv i tankarna så leds jag på något sätt åt det hållet.

Nu med facit i hand så skulle det säkert gått mycket fortare för mig att kliva ut i den Arena som jag vill vara i om jag haft ett tydligt mål och med en konkret handlingsplan. Men på något sätt så har detta flöde passat mig väldigt bra. Jag har liksom fått prova och känna mig fram på ett sätt som jag inte kanske hade gjort om jag bara gasat på. Och jag har också fått känna på vem jag är via detta sätt att röra mig framåt. Men för den skull ska inte ni varken underskatta eller strunta i mål & handlingsplaner, det kanske är just det Du behöver. Men jag har velat gå denna väg eftersom jag fortfarande nyfiket söker. Och jag tror att jag kommer att nyfiket söka så länge jag lever, det är bland annat att leva för mig.

Kommentera

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *