Bokutkast Frihet är att vara jag - utan någons tillåtelse

Kap 5, Att förändra, avsnitt 3

Min inre dialog – du är vad du tänker

Jag har sakta men säkert blivit medveten om allt negativt jag har rabblat i mitt huvud. Tänk-om scenarion, gamla minnen som är passerat och som jag inte kan göra ogjort. Vem som sa vad och hur den sa det. Hur jag agerade och inte agerade, reagerade eller inte reagerade. När jag har tänkt framtidsscenarion så har jag tänkt katastroftankar, det jag är rädd för och det jag inte vill ska hända. Och har jag tänkt bakåt och bläddrat i minnesbanken så har jag även där bläddrat bland de negativa minnena och upplevelserna. Allt detta tänkande har inte gett mig något annat än låg självkänsla, låg energi och kraftlöshet. Dessa tankar har heller inte sagt upplyftande saker till mig utan snarare hela tiden påmint mig om ”att jag inte ska tro att jag är något”, ”att jag inte är tillräcklig”, ”att jag inte duger.” Inga av dessa tankar och etiketter har hjälpt mig framåt. Om jag ändå hade varit så kreativt att jag tänkt dessa tankar eller bläddrat i minnesbanken i syfte för att agera på ett annat sätt om liknande situation uppstått.

Nix, icke det, bara för att rubb it in, för att älta.

En vän till mig beskrev sitt liv så målande och samtidigt så sorgligt. Hans liv är som ett slagfält där hans tankar är soldater. Tankesoldater. Och det kan inte bli mer målande än så när vi har skapat oss ett liv fyllt av begränsningar och där den enda begränsningen som existerar egentligen är oss själva. Dina tankar om dig själv. Denna kille är en otroligt kreativ och talangfull person, en riktigt konstnärssjäl. Skapar film, foto, färg & form och även människokroppar. Han är nämligen också personlig tränare. Och han gör det så jäkla bra, så begåvad. Vad har han gjort med dessa gåvor hittills? Tyvärr inte mycket, i alla fall inte tillräckligt i den omfattning Han skulle vilja. Och detta på grund av sina Tankesoldater. Han är rädd för att han inte är tillräckligt bra och för vad omgivningen skall tycka. Det han säger till sig själv gör att han inte tar tag i och utvecklar detta fullt ut och framförallt låta omvärlden ta del av det. Istället väljer han att förminska sig själv, blir lite av en pajas. För då har han i alla fall införlivat det själv, för egen del, det han tror om sig själv, det han är mest rädd för. Att misslyckas.

Jag har läst en bok av Markus Fernlund – Dina sanningar som också beskriver detta så bra. Han kallar den inre tankeverksamheten, det vill säga det som pågår inom dig, för den inre dialogen. Denna inre dialog pågår hela tiden och den utlöser även en fysisk reaktion hos oss. Eftersom den här är så pass närvarande i våra liv så är det oerhört viktigt att bli medveten om hur den talar till dig. Är det negativt eller positivt, höjer den dig eller sänker dig den. Eftersom den också skapar fysiska reaktioner så kan ni ju bara tänka er vad det påverkar våra kroppar. Vi kan faktiskt tänka oss sjuka.

Rent krasst så reagerar vi inte på situationer med klara ögon, det vill säga på det som verkligen händer. Utan vi reagerar på den tolkning vi har av vad som händer. Det som du har med dig i bagaget, ditt skräp, dina etiketter, det du tror om dig själv, det du har med dig som erfarenheter utgör tolkningen av det som sker. Dessa tolkningar är som ett filter. Ett filter som varje situation och händelse du råkar ut för filtreras igenom.

Om jag skall beskriva det så här: Om vi ställer 10 personer framför samma situation som utspelar sig framför deras ögon så kommer vi även få 10 olika versioner, 10 olika upplevelser, 10 olika tolkningar av den situationen. Detta för att vi är alla olika, har olika med oss i bagaget och tolkar situationen utifrån våra tidigare erfarenheter, filtren.

Dessa filter, blir då en inre dialog med dig själv och för att kunna klargöra vad som verkligen händer inom dig så behöver du ta reda på hur du pratar med dig själv. Det vi tyvärr många gånger är omedvetna om är att vi faktiskt kan välja hur vi vill reagera på vår upplevelse.

Jag ska ta ett exempel som beskrivs i boken Dina Sanningar av Markus Fernlund. Och jag har tagit texten direkt ur hans bok. Ett klassiskt exempel beroende på hur vi tolkar in information. Och det här får mig direkt att tänka på alla reaktionskedjor som kan skapas i ett Facebook meddelande beroende på hur läsaren tolkar in det som skrivs. Tolkar in det i genom sina filter, men vi tar nu exemplet från hans bok.

”Du och din arbetsgrupp får ett mejl från din chef. I mejlet påminner hon er om att ni har kunder som inte kontaktats enligt de datum som ni uppgett. Du har fler kunder på din lista som du inte kontaktat i tid. Du blir arg och upprörd och tänker att din chef är pressande och försöker sätta dit dig. Enligt dig så är hon en dålig chef i detta ögonblick. För att vädra dina åsikter ringer du en kollega som har fått samma mail. Han berättar att han får dåligt samvete även fast han har goda skäl till att hans lista är lång. Hans kunder har inte svarat, han har vabbat och dessutom blev en kollega sjuk som han fick täcka upp för. Det du och dina kollegor kan göra en sådan gång är att stanna upp och fråga er själva om det ni upplever; ”Är det här sant?” ”Vill chefen komma åt mig?” ”Har jag verkligen skött mitt jobb dåligt?” Är det så att du har slarvat och ignorerat dina arbetsuppgifter så kanske det är en befogad tanke, men i de allra flesta fall finns det anledningar till varför det inte hunnits med. Vad ni inte vet är att faktiskt chefen skickade detta mail för att vara ett stöd och påminna gruppen. Hennes enda syfte var att hjälpa gruppen att komma ihåg, inget annat.”

Hur många gånger går vi inte igång på sånt här och tolkar in det som något annat än vad det är. Vanligtvis handlar det om något som pågår inom dig. Känner du dig alltid otillräcklig är det kanske just denna sträng som slås an. ”Fan jag hade kunnat gjort lite till, men så jävla fräckt av chefen att trycka till mig” För att inte bränna all energi i onödan är det därför viktigt att stanna upp och reflektera istället för att reagera och tömma dig på energi.”

Det skrivna ordet kan många gånger ställa till det betydligt mer än ord som uttalas när man ser varandra och hör tonlägen, kroppsspråk med mera. Och detta just beroende på vad du har med dig för skräp. Vilket filter du har som tolkar in det du läser.

Jag kan ta ett exempel på min inre dialog min inre sanning också. Jag har gått och varit rädd för att jag skulle bli genomskådad, att bli upptäckt att vara en bluff. Att inte kunna tillräckligt, att inte duga, att skrattas & förlöjligas åt. Den här inre dialogen, den inre sanningen har jag burit med mig väldigt länge och som styrt mina handlingar under många många år. Jag har valt att inte göra vissa saker ifall någon skulle upptäcka att jag faktiskt är en bluff. Eller att jag inte skulle kunna göra något tillräckligt bra. Har även dragit mig undan nya kontakter, eller haft en fasad eftersom jag inte trott att jag duger som jag är.

Den här inre dialogen fångade jag upp och blev väl medveten om för inte så länge sedan. Efter min sjukskrivning och jag hade varit tillbaka på jobbet några månader så blev jag uppsagd på grund av omorganisation i företaget. Jag tog detta som en möjlighet och utbildade om mig till massör och efter det startade jag ett eget företag. Det här är snart 4 år sedan. Jag hade inrett vårt garage i villaområdet till en jättemysig mottagning och jag tryckte upp superfina reklamblad och visitkort. Jag hade ett öppningserbjudande och tänkte dela ut detta till de som bor i närliggande område. Tror jag hade tryckt upp för ett hundratal hushåll. Jag minns att jag var så nöjd med bladen och ändå så svårt att ta in att det faktiskt var mitt egna företag. Att jag faktiskt vågat bryta med mitt gamla jobb, utbildat om mig och mot alla rädslor (herregud dom var många) starta eget företag. Det ska gudarna veta hur svårt jag haft att känna stolthet över mig själv och njutit av mina steg framåt. Jag hade som sagt byggt upp en jättemysig liten mottagning men kunde inte riktigt ta in det hela utan gick med en klump i magen och kände mig inte riktigt glad. Men hur som helst så trampade jag iväg med hunden och började dela ut mina blad. Jag minns att jag kände mig lite upprymd i början av rundan men allt eftersom jag delade ut dessa och högen i händerna minskade så tilltog klumpen i magen. Jag vet att jag t.o.m stod framför vissa brevlådor och valde att välja bort dem ifall de skulle tycka jag var tramsig & desperat. ”Herregud vem tror hon att hon är”. ”Äventyra hela sina barns uppväxt i tron om att hon skulle kunna massera, försörja sin familj på det”. ”Det kommer hon aldrig att fixa” Det kunde vara klasskompisar till min dotter eller son eller barndomskompisar till mig.

När jag var klar med detta och kom hem så hade klumpen i magen vuxit sig jättestor. Istället för att glädjas med att jag var igång och talat om att jag fanns så fick jag panik och stängde av telefonen. Jag stängde av telefonen så ingen kunde ringa och jag vågade inte kolla mailen, ifall någon skulle höra av sig. För om nån hörde av sig och faktiskt kom till mig på massage så skulle de snabbt förstå ”att jag var en bluff”. Att jag ”inte var tillräckligt bra” som massör och ”inte tillräckligt bra” för att få driva ett eget företag. Att ”jag var en bluff & äventyrade hela min familj med mitt trams”. Så pågick min inre dialog och som pågått väldigt länge. Det är egentligen ett rent under att jag lyckades uppmana så mycket mod så jag faktiskt förverkligade detta. Men hade jag inte börjat med att syna mig själv innan, om det här hade varit några år tidigare. Då hade jag för det första aldrig vågat utbildat mig till massör och aldrig i livet att jag hade vågat starta eget företag.

Andra situationer kan ha varit att jag blivit kallad till möte av en chef som velat prata med mig om något. Det absolut första som alltid poppat upp i mitt huvud har varit, ”Vad har jag nu gjort för fel?” ”Nu har de säkert upptäckt att jag inte kan något”, ”att jag är en bluff” och ”jag kommer bli sparkad”. Jag har oroat mig, ifrågasatt mig själv och verkligen ödslat min energi fram till detta möte. Och aldrig, inte en endaste gång har de sagt att jag gjort något dåligt, för lite. Tvärtom. Men lik förbannat har jag gått med denna rädsla.

Att komma till skott och skriva denna bok har även kantats med denna rädsla. ”Vad har jag att komma med, jag lever ju inte som jag lär”. ”De kommer säkert upptäcka att jag är en bluff”. Nej, jag lever inte alltid som jag lär, men jag är medveten om det och jag tar idag steg för steg framåt i min riktning och för att sluta lyssna på denna trista dialog. Jag försöker istället ändra den så att den lyfter mig upp och ger mig mod.

Då kommer vi tillbaka till det här med sociala medier och jag tänker då främst på Facebook som jag nämnde som hastigast och som jag sett kan väcka så mycket frustration och så mycket ilska hos många. Visst sveps jag med ibland också och speciellt de personer som delar med sig saker som gör att min känsla av otillräcklighet gör sig gällande. Till exempel de hemmagjorda julkorten som de gjort i sin idylliska skaparverkstad. Alla julklappar som är inköpta innan 1:a advent. Julmat, julkakor som förbereds i god tid osv. Tidigare har jag fan blivit förbannad och tycker de är så jäkla präktiga och fattar inte varför de måste dela sånt och ge oss dödliga människor dåligt samvete. Och det är just det som händer, jag får dåligt samvete och känner mig ännu mer otillräcklig för att jag själv inte har en bättre plan inför julen som ändå återkommer varenda år och till och med på samma datum i samma månad. Jävla jul! Detsamma är det med andra uttalanden på Facebook som kan väcka sådan spridning på kommentar. Och det här är helt beroende på hur läsaren väljer att tolka in detta uttalande, hur dennes filter ser ut.

Vet ni, jag har läst att varje dygn tänker vi 40 – 50 000 tankar. Av dessa är det ca 5 % som vi är medvetna om. Resterande 95% går på autopilot.
Varje tanke vi har skapar en känsla i oss, så ni kan ju förstå att många känslostormar kan rasa i oss och vi inte fattar vad som hände. Bara det borde vara en anledning att ta reda på vad vi tänker och vad vi säger till oss själva. Hur vår inre dialog låter. För om detta är sant och att vi vanligtvis också tänker negativa tankar och pratar negativt till oss själva så är ju sannolikheten stor att vi också kan göra oss själva sjuka.

Jag tänker inte uppfinna hjulet en gång till eftersom jag tycker Markus Fernlund gjort ett sådant fantastiskt bra jobb med Dina Sanningar. Verkligen, köp den boken och framförallt läs den. Så jag tänker ta en övning direkt ur boken som jag tycker att du ska ta dig an direkt, i alla fall när du lagt ifrån dig min bok. Att börja skapa en medvetenhet kring din inre dialog.


Ta en dag där du medvetet stannar upp och noterar din inre dialog. Avtala en rad möten med dig själv; varannan timme ska du hejda dig och klottra ned iakttagelser om den inre dialogen du haft de senaste två timmarna. Skriv ned vad du sagt om:

  • ditt utseende
  • det arbete du gjort de senaste två timmarna
  • ditt arbete i största allmänhet
  • din intelligens
  • din kompetens
  • dina färdigheter och talanger
  • ditt värde

Föreställ dig att du ska hålla en viktig föredragning på jobbet i morgon. Några viktiga kunder, klienter samt ett flertalet arbetskamrater och din chef kommer att sitta där och lyssna på dig. Det är kvällen innan, du ligger till sängs, i mörkret och tänker på föredragningen. Va säger du då till dig själv. Vilka budskap går igenom ditt huvud?

Jämför bägge dialogerna. Ser du några gemensamma teman eller trådar i de båda? Om så är fallet, vilka är dessa? Beskriv dem i skrift.

När du läser igenom vad du skrivit, besvara denna fråga: vad för slags vän är du till dig själv under dagens lopp? Om du var en vän som viskade dessa budskap du antecknade, vad för slags vän skulle du vara då? Skapar du aktivt en skadad miljö åt dig själv och förstör din upplevelse av omvärlden? Eller kännetecknas de budskap du skickar dig själv av rationell och produktiv optimism?


Gör denna övning dagligen under en längre tid så kommer du se vad som står vägen för dig själv och för att vara dig själv. Det är Du eller den du tror du måste vara och det du tror du måste göra. Den vän du är mot andra ska du även vara mot dig själv. Ibland när jag hamnar i situationer då jag gärna fäller krokben på mig själv brukar jag tänka, om jag inte har någon nära att bolla med. Om det här hade varit min vän som suttit med dessa problem eller med denna situation hur skulle jag råda henne att göra? Det är skitbra och så jäkla läskigt eftersom det är betydligt lättare att ge råd och komma med klokheter till andra än till sig själv.

En annan intressant dialog jag har gått med och kommer på mig själv att tänka än idag när livet är riktigt gott: ”Kan man få ha det så här bra? Nej det kan man inte för nu kommer säkert något gå åt helvete” Eller ”Nu när det gått så himla bra för mig ett tag så kommer det säkert komma en massa motgångar” Alltså herregud, varför ens komma med något sådant! Istället för att bara njuta av det som Är och inte ställa in sig på sämre tider.

Nu tror ju inte jag att det är någon annan därute mer än mig med denna inre dialog. Men OM det är så. Släpp detta och njut av livet och det du har åstadkommit hittills. Ju mer vi lär oss att njuta och känna tacksamhet desto mer får vi i livet att njuta av och känna tacksamhet för.

Jaga inte upp dig över vad andra människor gör eller säger. Låt dom göra som dom vill även om det inte passar in i dina ramar. Du lever inte deras liv och har ingen aning om hur det ser ut i deras vardag. Något som är helt fel för dig kanske är helt rätt för dem. Varför ens lägga energin på att reta upp sig på något du ändå inte kan förändra, tro mig dom bryr sig inte ett dugg om dig.

Sluta upp med att snacka skit om andra, skvallra. Sitt heller inte med och lyssna på andras skvaller & skitprat. Visst kan det vara intressant ibland, herregud vi är ju bara människor. Men skvaller, förtal och skitprat hjälper dig inte överhuvudtaget. Det får dig bara att vara kvar i en negativ snurr. För helt ärligt, när du har pratat illa om någon person, hur känns det egentligen i dig? Inga sköna känslor va? Varför ens lägga tiden på att skvallra om andra, du borde ha fullt upp med att titta på dig själv istället.

Handen på hjärtat nu, hur många av er ältar inte gamla oförätter fortfarande idag?

Alltså herregud, det som har varit har varit, varför spela upp en gammal film hela tiden, och en film som är riktigt urkass också. Jag menar hyr du en film på Statoil, eller Hemmakväll som är riktigt dålig. Inte går du tillbaka dagen efter och hyr den igen, eller veckan efter, eller månader och år efter? Har du sett den en gång, den var kass, då vill du ju inte se den igen. Eller? Varför inte göra samma sak med gamla oförätter? Sluta hyr om dem helt enkelt. Är det svårt, regissera om den så att den blir bra istället. Som du hade velat att det skulle ha varit. Låt den gå på repeat så den skapar bra känslor hos dig istället för dåliga känslor. Fake it until you make it. Sen är det såklart väldigt intressant att kolla på Vad det är som gör att du låter den fortsätta att gå på repeat? Vad är det som triggar igång alla dessa känslor att du måste köra om filmen på nytt hela tiden? Vad är det du behöver se? Eller vad får du ut av det?

Jag har retat upp mig något så vansinnigt på människor som jobbar långsamt, som tar sina fikaraster med plustid och långa luncher och har mage att klaga över att de har mycket att göra. Har även retat gallfeber på min man som kan lägga sig på soffan när han kommer hem från jobbet för att ta sig en powernap medan jag har stått med bitterheten uppe i halsen och städat med högerhanden och lagat mat med den vänstra. Men tänk om det är så att dessa är de smarta typerna. Och tänk om det är så att anledningen till att jag blir galen på dem är att jag inte tillåtit mig själv att göra detsamma för jag har haft en sanning, en inre dialog som sagt att det är att vara lat och att vara självisk. Så att se andra göra det jag själv inte har tillåtit mig det gör jäkligt ont och gör mig frustrerad.

När något eller någon inom dig talar om att du inte är den du borde vara, att du inte gör det du skulle vilja göra, att du inte lever det liv som du vill leva.

Du bär på en längtan inombords som du inte riktigt kan sätta fingret på, men en längtan till något annat som istället skapar en rastlöshet inom dig som se- dan växer till en irritation inom dig. När rösten inom dig säger, ska det vara så här, finns det verkligen inte mer att hämta av livet än det här. När dagarna, veckorna, månaderna, åren går och du går kvar i samma spår, springer i samma ekorrhjul och de gråa dagarna börjar bli fler än de ljusa. När inget känns roligt och när inspiration och viljan att göra något är som bortblåst. När du paddlar på, kämpar för att försöka upprätthålla någon typ av balans, hålla huvudet ovanför vattenytan och den där längtan efter något har ersatts av tomhet. Då du inte längre kan känna skillnaderna mellan de olika spektrumen av känslor, du är plan, tom och bara matar på som en robot. Då är det för länge sedan dags att sätta stopp, göra om, göra nytt.

Jag har varit där, gjort den resan som till sist fick ett abrupt slut, jag klappade igenom, gav upp, orkade inte kämpa mer. Jag är tacksam för att min fysiska kropp inte ställde upp på mig längre vilket gav mig möjligheten att återhämta mig, landa och börja reflektera över mitt liv och hur jag vill leva det.

När du ständigt pressar dig själv och ligger i krig med dig själv så påverkas hela din fysiologi. Det är tyvärr så illa att det faktiskt minskar din livstid med flera år och gör dig mer mottaglig för sjukdomar. Med andra ord, du måste lyssna på din kropp, för den lyssnar definitivt på dig.

Kommentera

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *