Bokutkast Frihet är att vara jag - utan någons tillåtelse

Kap 6, Nu rundar vi av, avsnitt 1

Walk the talk

– Och jag tänker också så här, att om jag av alla människor som har svart bälte i rädslor och begränsningar kan lysa så starkt, så obegränsat, då kan alla det.

Nu börjar vi närma slutet av denna bok, men inte slutet på mitt skrivande. Under tiden jag har skrivit så har det hänt ganska mycket runt omkring mig, stora skiften står vid dörren och väntar på att jag ska kliva ut där. Med det en massa nya frön och ideér på nya böcker. Så nytt material kommer, ytterligare en bok som kan fortsätta hjälpa dig och även mig framåt.

Det har tagit mig lång tid att skriva denna bok för mina rädslor har begränsat mitt synfält många gånger. ”Vad har jag att komma med egentligen?” ”Vad ger mig rätten att tala om hur saker och ting kan vara, jag lever ju inte direkt som jag lär alla gånger.”

Nej det gör jag faktiskt inte, jag vacklar, jag blir rädd och osäker. Och jag väljer den enkla vägen ibland istället för att ta en risk. Och jag ger mig i kast i andra människor dramor ibland. Att leva som man lär är skitsvårt. Det är lätt att tala om för någon annan vad och hur de bör eller kan göra saker på. Det är även lätt att peppa någon annan att kliva ut i en ny arena och ta sin plats. Men när det kommer till sig själv är det lätt att det knyter sig, man blir rädd, osäker och tappar energi.

Men jag försöker verkligen prata med mig själv dessa gånger, inte bara sticka huvudet i sanden och gå undan. Utan titta på vad jag egentligen är rädd för och vad det är det värsta som skulle kunna hända. Jag tänker också på mina barn. Hur jag vill att de ska leva sina liv, att de verkligen ska tro på sina egna förmågor, att de ska stå upp för den de Är. Att de ska drömma och att de ska förstå att drömmar är till för att förverkligas. Jag önskar dem verkligen ett liv som de själv drömmer om att ha. Och för att de ska tro att det är möjligt så behöver jag gå före och visa vägen, visa på de möjligheter som verkligen finns därute. Jag har även vänner runt omkring mig som påminner mig och som stöttar mig framåt.

Så jag fortsätter att öva mig på att Walk the talk!

Jag vet idag att själva grundorsaken till att jag körde slut på mig själv var att jag hade tappat bort den jag Är. Jag hade blivit någon som inte stämde överens med den jag var innanför kostymen, kostymen som inte alls passade mig.

Jag vet också att jag ofta, alltför ofta lade ut min egna kraft i omgivningens händer. Att låta omgivningen diktera villkoren och ta beslut som egentligen var mina att ta. Mitt egna ansvar! Ja då kunde jag i alla fall skylla på dom om det gick åt helvete.

Det är ett tufft jobb att ta tag i sitt liv och det är åter igen inget jag prackar på någon annan. Men jag kan däremot trycka på att trivs du inte där du är i dag så behöver Du göra något annorlunda, göra en förändring. Ingen annan kommer eller kan göra det åt dig.

Sluta skjuta upp saker på framtiden, du kommer aldrig vara redo. Känner du igen dig?

Bara när barnen är stora, då kommer jag……. ” eller ”När jag har x antal kronor på kontot, då kan jag.…..” eller ”När jag är klar med den kursen eller utbildningen då ska jag…..”

Tänk om den dagen aldrig kommer? För vi kommer alltid finna en ny anledning till att inte vara redo. Vi vet inte hur länge vi kommer att få vara med i detta liv, så varför inte ta tag i saker redan idag. Små små steg framåt i den riktning som du vill gå.

Vem skulle du vilja vara och vad skulle du vilja göra? Hur vill du känna dig inombords? Vad tror du att du behöver för att känna så?

Kommentera

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *