0
0
Vilka är vi och vad är vi här för att uppleva? Vad var tanken med oss människor på jorden, hur var det tänkt att vi skulle leva och hur är det tänkt att vi ska samverka med varandra?
Jag tror verkligen på något större än oss själva, kan inte säga att jag tror på en gud. Men att vi alla har ett syfte, det finns en större mening med att du och jag vandrar på denna jord just nu. Det fanns en plan redan från början för oss människor. En gemensam plan men även unik för var och en av oss.
- Är vi ”puppets on a string” hela mänskligheten, där en ”puppetmaster” noggrant har planerat varje rörelse, varje agerande, varje handling, varje situation? Vi följer ständigt ett visst rörelsemönster, allt är redan förutbestämt. Som ett stort skådespel.
- Är vi spelbrickor, omsorgsfullt utplacerade på spelbordet redo att förflyttas i mål utan att passera Gå eller bli utslagen likt en fia med knuff? Där varje speldrag är planerat, vi förflyttas per automatik när spelledaren slagit tärningen, i tron om att det är vi själva som rör oss i den riktning vi vill.
- Är vi satta här på jorden, från början en jord fullt brukbar, ren och frodig, för att lära oss att nyttja jordens resurser och samverka i godhet med varandra? Där vi rör oss fritt utifrån oss själva, där vi alltid har ett val och en möjlighet. Att tanken från början var att jordens alla resurser skulle finnas i överflöd för alla. Att vi skulle dela broderligt och systerligt. Att vi skulle bruka moder jord med alla dess levande väsen med respekt och vördnad. Att vi inte skulle ta mer än vad vi behöver och eller inte ge mer än vad vi mäktar med att ge, i balans. Är vi satta här för att få uppleva, dela upplevelser, lära och växa utifrån kärlek, omtanke och respekt? Att skapa och använda oss av de unika förmågor vi alla är rustade med? Gåvor som vi är här för att dela med oss av till andra?
Det sistnämnda vill jag tro var tanken med oss men hur i helvete kunde det gå så fel? Vems fel är det, who is to blame?
Jag lyssnade på Magnums Need a lot of love, en fantastisk fin text och en viktig reminder för oss. För vi behöver verkligen mer kärlek i denna värld.
”Someone built a wall in Berlin. Not to keep them out but to keep them in. A permanent reminder of what’s happening”
Denna värld är skapade av oss människor, det är vi som har utvecklat den till vad den blivit idag. Tack vare eller i detta fall vill jag säga på grund av vår intelligens och vår emotionella intelligens har vi människor skapat ett fängelse för oss själva där rädsla, makt och girighet fått ett stark fäste i oss. Där det utövas manipulation för egen vinnings skull, där mer vill ha mest. Där pengar har fått styra över vårt välbefinnande och över vår hälsa. Där vi inte tagit ansvar för oss själva utan låter vårt bagage och våra sår projiceras på andra. Där missunnsamhet, förakt och våra olikheter har blivit gränser mellan oss. Där vi missbrukat moder jord, utvinner mer än vad hon kan ge, där faktiskt vi har skapat den obalans som numer råder.
Där en liten procent sitter på den största delen av jordens alla resurser och vaktar det likt Smaug på diamantberget, med en dyr prislapp för utlämning.
Där religioner och åsiktsskillnader skapar milsvida klyftor mellan människor. Tolkningar, trosföreställningar, egna skapade sanningar utifrån blödande sår, generationers synsätt och dömande. Där vi använder rädsla som ett maktredskap för att kontrollera varandra, där vi agerar utifrån rädsla. Där rädsla har fått fäste i mänskligheten och vuxit sig stor och stark, vi är kort och gott styrda utifrån rädsla
”I shouted out, ”Who killed the Kennedys?” ”Well, after all, it was you and me” – The Rolling Stones
Jag vet att jag inte kan förändra andra människor såvida de inte själva ser eller själva vill se. Jag kan heller inte ensam förändra världen, göra den till en mer tillåtande och kärleksfull värld. Jag kan skapa goda ringar runt mig och låta dom sprida sig, men vi behöver vara fler som bidrar till det.
Jag säger det igen, det är vi människor som har skapat detta mörker i denna värld. Inte i Act of love eller kindness, utan handlingar utifrån rädsla. I ett tidigare Instagramklipp pratade jag om rädsla som har en stor inverkan på våra beslut och våra handlingar. Rädslan begränsar oss, den kidnappar vårt sunda förnuft, sätter en svart slöja över våra hjärtan. Rädslan fördömer och dömer, den separerar och bryter ner. Den vill ha makt och den ger med förbehåll. Den gör oss mörka i sinnet och mörka i hjärtat.
Rädslan är den starkaste känslan vi har och motsatsen till denna är kärlek. Kärlek är inte den starkaste känslan men den kraftfullaste. Den är villkorslös och den är läkande. Skulle denna kraftkälla få ett större fäste så skulle världen gå in i ett större skifte än vad vi ser sker nu.
Som Lillemor Groth- Konsten att tina en frusen själ skrev i ett inlägg: Du är en del av ett kvantfält som gör att din spontana kärleksfullhet mot någon kan motverka krig i en annan del av världen. Vad du väljer är viktigare än du hittills förstått.
Jag kan inte nog betona vikten av att där vi behöver börja är med oss själva. Att ta fullt ansvar för våra egna ord och beteenden, för vilket tillstånd vi befinner oss i energimässigt, för att inte våra egna sår ska blöda, droppa över och skapa ringar. Det finns inga genvägar eller snabba lösningar, det börjar med var och en av oss. Det blir inte bra för någon på lång sikt om du kämpar mot något utifrån rädsla. Tar inte du slut av det så gör du slut på dem du har runt omkring dig.
Jag vill tro att vi alla föds in till denna värld som ett kärleksfullt väsen. Jag vill tro att ingen föds ond, det är något vi lär oss, vi blir lärda. De omständigheter vi möts av redan när vi ligger i vår mammas mage och när vi ser ljuset för första gången. De sätter spelreglerna för oss framåt. Men vi har alltid ett val, att välja rädsla eller välja kärlek. Hur ska vi behålla dessa kärleksfulla väsen intakta och rena om vi inte själva vet vad det innebär att agera utifrån kärlek? Vad innebär det att älska utan förbehåll, utan att kräva eller kväva.
Vi gör alla så gott vi kan utifrån de förutsättningar vi har men vi behöver bli bättre, vi behöver verkligen bli bättre och det nu, vi behöver bli medvetnare och det nu.
Vi behöver göra rejäla halvhalter i livet och stämma av med oss själva. Gör jag detta för personens bästa, gör jag detta sprunget ur kärlek eller ur rädsla? Är jag mot eller för? Vi behöver bli medvetna om våra egna känsloreaktioner, vad är det som triggas i mig och varför. Kan jag välja annat i detta läge.
Det vi kämpar mot växer sig större, krigande (rädsla) föder mer krigande. Kärlek föder mer kärlek. Moder Teresa sa: ”Man kan inte skapa fred med krig. Jag kommer aldrig delta i en antikrig demonstration. Om du har en demonstration FÖR fred, bjud in mig”
Är det så att vi inte är redo att titta på det som gör att vi går med rädsla, lyfta på stenar eller gräva i ryggsäcken kan vi stället fokusera på vår inre kompass. Där vårt grundtillstånd är att känna glädje, kärlek och tillfredsställelse. När vi frångår det tillståndet är det information till oss. Kort och gott, vi är inte rätt ute. Håll fokuset på vad du känner. Är det varma, porlande, omhuldande känslor som smeker själen fjäderlätt? Eller är det känslor som river, gnager, ger högre puls och som rispar likt törnar i själen? Se den lite som kompassen Jack Sparrow använder. En barometer som du stadigt har fokus på.
Börja där, men snälla, börja nu.
För varje skifte du gör, varje handling du gör utifrån hjärtat skapar vågor. Flodvågor, och dessa påverkar din omgivning i en större omfattning än du kan ana. Ju fler vi är som börjar här desto större skiften kommer vi få se i vår omvärld.
Jag kan inte göra det ensam, men tillsammans kan vi förflytta berg.
