0
0
Självkänsla, självvärde, egenvärde, vårt egna värde som ett levande väsen. Är jag värd att få ta min plats här på jorden.
En viktig kärna & utgångsläge för vårt egna välbefinnande, så viktig & så utmanande att bevara detta intakt. Inget vi heller får det bästa förutsättningarna eller verktygen för att skydda & förvalta som barn, när det är som mest skört & formbart. Ett värde som sedan följer med oss hela livet och som i slutändan är det som kommer avgöra vilka val & beslut vi tar längs resan livet.
På grund av ett lågt självvärde utvecklade jag ett prestationsbaserat värde. Jag var värd något enbart när jag presterade, jag fanns när jag levererade. Något som till sist drev mig till en utmattning, den storyn har ni hört tidigare.
Det jag fått jobba med sedan dess är b.l.a just mitt värde. Och jag har på senare år verkligen förstått och kan se att jag har ett värde.
- Att jag är tillräcklig som jag är, jag behöver inte göra för att vara någon.
- Jag kan se att jag är uppskattat i sällskap & jag ser att jag t.o.m. bidrar till andra bara genom att vara jag.
- Jag är inte rädd för att säga vad jag tycker eller hur jag ser på situationer. Jag är heller inte rädd att tala min sanning.
- Jag kan också se mina prestationer genom hälsosamma glasögon, att f-n jag är väldigt kapabel, flexibel, kunnig, skärpt.
- När jag gör reflektioner bakåt så har jag mycket att vara stolt över, och det är jag.
Jag har även genom åren fått höra att jag är modig, stark, ett energiknippe, en god lyssnare, klok & vis, omtänksam och kan även ta till mig av det.
Jag blir såklart jätteglad av alla fina kommentarer & feedback, tar emot dem med öppna armar, ler, tackar….…….men sen när jag går därifrån skruvar det sig lite i mig…… tänker – ”det är väl inte så märkvärdigt” eller ”så tufft var det ju inte” eller ”herregud, kan jag så kan väl alla”
Jag har heller inte riktigt kunnat ta till mig fina ord, jag uppskattar dem, tar in dem men inom mig är det som om dom studsar mot något, hårt. På samma sätt som när jag ser min egna resa & vad jag tagit mig igenom så är det med samma tillbakastuds. Jag förstår att jag gjort ett hästjobb, jag förstår att det är något jag verkligen ska vara stolt över, och det är jag…….på ett intellektuellt plan!!!
Problemet är, tillbakastudsen handlar om att jag inte gjort det på ett känslomässigt plan, på djupet, i hjärtat.
- Jag har inte omfamnat Mig, mitt inre, och låtit det landat och integrerat sig.
- Jag kan säga att jag älskar mig själv men har på ett djupare plan inte trott på det själv.
- Jag kan säga att jag är tillräcklig och att jag duger som jag är, men har på ett djupare plan inte trott på det själv.
- Jag kan säga att jag tror på mig själv, på mina förmågor och egenskaper, att jag är kapabel men har på ett djupare plan verkligen inte trott.
- Jag tror på andras förmågor & värde här på jorden men inte på min egna.
Den blev en tanke-….nä jag menar hjärteställare, en djup insikt…..på grund av:
- Jag har blivit så otroligt berörd när någon verkligen sett mig.
- Jag har blivit så otroligt berörd när någon verkligen trott på mig.
- Jag har blivit så otroligt berörd när någon vill ha mig i sin närvaro.
- Jag blev så otroligt berörd när jag fick min födelsetid 16.48 i min hand. Det var då allt började i mitt liv, i detta liv.
Och jag förstår nu varför….när inte jag själv gett mig detta på det plan jag så innerligt saknat det och behövt det, så har jag sökt det utanför mig själv. Jag förstår nu varför jag inte känt något stöd i livet, att det varit så viktigt att få känna. Att någon annan eller andra ska vara stolt över mig, ska tror på mig. Såklart jag sökt om jag själv inte trott på mig, inte bara intellektuellt utan känslomässigt och autentiskt.
Och när jag tittat på mina beteenden och handlingar så har även dom visat mig att jag förstått mitt värde men inte verkligen känt det. Jag gick från att vara en omedveten prestationsprinsessa till att bli en medveten sådan, vilket är ett stort steg i sig. Men nu är det dags för att ta nästa steg.
Så jag tog henne helt enkelt i handen, följde henne genom livet, omfamnade henne, drog henne nära mig, kände henne. Tittade henne djupt i ögonen och sa: Jag älskar dig & Jag tror på Dig.
Och där jag ser henne i vardagen har jag även skrivit dessa glödande ord för att påminna henne, mig, oss.
Jag älskar dig och jag tror på dig <3
