0
0
Read Time:7 Minute, 14 Second
Vill dela en text med er som jag skrev för tre år sedan, en text som jag blev så tacksam över att hitta nu. Mycket vatten har runnit under broarna sedan jag skrev detta. Ibland känns det som att ingen utveckling sker, men när jag stannar upp, reflekterar och ser vart jag står nu i livet, så har jag tagit sjumilakliv till ett bättre liv & ett bättre mående. Från att ha det bra så har jag det numera bättre och många dagar även bäst.
Jag har det bra Jag har ofta fått höra att jag är en kvinna med tur. Saker, situationer & möjligheter kommer lätt till mig. Jag ser ofta väldigt glad ut, jag är social, jag har en hög och snabb energi & jag har en sjuhelsikes karisma när jag mår toppen. Jag har haft en normal uppväxt hur man nu kan mäta det, men normal i den bemärkelsen att jag inte blivit utsatt för traumatiska upplevelser eller övergrepp. Jag har heller inte vuxit upp i en dysfunktionell familj. Utan liksom Svensson normal tror jag. Jag har tak över huvudet, mat på bordet, säng att sova i, pengar i plånboken. Nä jag har inga pengar i plånboken men jag har kort som leder till ett bankkonto som innehar pengar så jag klarar mig och lite till. Helt ärligt så är jag faktiskt miljonär. Jag har en man och två underbara barn, en halvvuxen och en tonåring, jag har föräldrar i livet, syster med familj, hund, full utrustad villa med egen trädgård, två kombibilar & skoter. Jag har fri tillgång till vinterstuga i fjällen att åka till när jag vill. Jag har möjlighet att kunna resa någonstans varje år, kunde göra 3 resor under 2017 faktiskt. Och jag har möjlighet att unna mig det mesta jag vill ha Jag har underbara vänner och jag har rolig fritidssysselsättning med härlig gemenskap och där jag kan komma till uttryck. Jag har god hälsa, med det kan jag förtydliga att jag är fullt frisk. Inga sjukdomar eller konstiga värden. Jag är lagomt fluffig runt magen och rumpan. Jag är hyfsat tränad trots fluffet. Ja, jag är ganska stark faktiskt och i bra kondition. Jag försöker äta gott och hälsosamt och för mig innebär det att få unna mig godsaker ibland. Jag älskar nämligen kakor & godis. Jag skulle absolut inte vilja äta det jämt, men jag älskar att göra det ibland, därav fluffet. Jag tycker om att dricka bubbel och jag är oerhört svag för whisky. Jag driver sedan 3,5 år tillbaka eget företag som går bra. Jag har innan det alltid varit anställd och med väldigt fina rekommendationsbrev. Så jag är riktigt duktig på att jobba. Ja visst har jag det bra. Jag är så otroligt tacksam över att ha skapat mig allt detta. Eller vet ni, visst jag är jättetacksam över så mycket men jag glömmer faktiskt bort att vara det också, jag tar liksom mitt liv för givet och inte reflekterar så mycket över hur bra jag har det egentligen. Jag är 46 år, mitt i livet och har ordnat det väldigt bra för mig själv. 46 år, 4 år kvar innan jag kliver över till andra sidan strecket – dösidan. Men visst är det ett roligt uttryck, fick höra det av en uppdragsgivare till mig när vi var iväg och kollade på ett potentiellt uppdrag som jag skulle utföra. Den by han kom ifrån där sa man att man var på dösidan när man passerat 50. Otroligt roligt uttryck tycker jag. Som sagt jag närmar dösidan och har faktiskt inga åldersnojer, tycker det är rätt härligt att åldras. Ser mig mer som en årgångschampagne, blir bättre och bättre för varje år som går. Visst jag önskar ibland att jag var yngre, för då hade jag velat bli musikalartist, men jag trivs med min ålder. Ja men hur som jag har det bra....men ändå är jag inte nöjd. Eller nöjd är jag men jag är inte lycklig! Jo jag är fläckvis lycklig men jag är också fläckvis olycklig. Eller olycklig, det är kanske fel ord, men jag mår inte bra alla dagar och jag trivs inte med livet alla dagar. Och jag ska i ärlighetens namn erkänna att de är få dagar som jag har upplevt i mitt liv som verkligen är WOW dagar. Så här liksom: fyfanvadjaghardetjävlabradagar. Dom börjar bli fler, men är fortfarande för få. Och jag tycker just det här är väldigt faschinerande. Jag menar jag har det ju bra....men jag vill ha det ännu bättre. Jag vill inte ha mer saker men jag vill må bättre, inte längre bara bra utan jag vill må och ha det fantastiskt bra. Livet känns mediokert och det är väl inget fel med det, men det är liksom plant, det går runt runt ungefär i samma tempo och ungefär i samma linje. Inga större avvikelser åt något håll. Och jag känner mig många gånger som att jag går runt i en illastittande kostym. Den skaver lite och är lite för trång och begränsar min rörelse framåt ganska så kraftigt. Visst jag kan rör mig framåt men Jag skulle inte direkt klara av att göra ett tjolahoppsan steg utan att byxorna skulle spricka. Ja när jag tänker på det så har jag det som sagt bra och allt jag gjort i livet har blivit bra, eller kanske inte allt. Men mycket av det. Men enbart bra! Och varför har jag nöjt mig där? Alltså skalan på bra kan ju se ut som den gör på Elgiganten: Bra – Bättre & Bästa köpet. Jaha då ställer man ju sig helt plötsligt inför en ny situation. Bra, bättre eller Bäst, ja men alltså om jag får välja så väljer jag ju Bäst. Men varför har jag då nöjt mig med bara Bra? Ja nu kan du ju få tycka att jag är bortskämd, otacksam eller vad du vill kalla mig. Ja visst är jag bortskämd, jag har ju det bra, jag är ju en kvinna med tur, jag är medveten om det. Men jag har faktiskt inte fått mitt liv serverat på silverfat, jag har jobbat mig själv till detta. Mitt Bra liv! Och att jag inte är nöjd eller kanske tillfreds får mig att fundera på om jag verkligen skapat mig mitt liv som jag vill ha det eller något som jag tror att man ska ha. Och jag funderar också kring varför jag inte gjort något fullt ut, utan liksom lämnat det vid Bra istället, ibland halvbra och till och med inte ens slutfört. Istället för att ha gått ett eller två snäpp till, till Bäst! För mig Bäst, mest troligt inte samma för dig! Det jag verkligen skulle vilja är att sätta ett finger på varför jag nöjer mig med bra om jag skulle kunna ha det bäst! Jag har ska jag erkänna fått smak på livet så därför söker jag vidare nu. Jag tror verkligen på att vi har alla möjligheter att skapa oss de liv vi faktiskt vill leva. Att förverkliga våra drömmar och att ha inte bara ett bra liv utan ett Bäst liv. Det som står i vägen för oss är våra begränsningar, det vi tror och det vi säger till oss själva. Livet borde innehålla så mycket mer än att jaga runt i ett ekorrhjul som samhället placerat ut till oss på strategiska platser. Och som vi faktiskt väljer att kliva på. Jag har börjat få en föraning om vem jag kan tänkas vara och vilka möjligheter jag faktiskt har att skapa och skapa nytt, göra nya val. Det är bara så jävla svårt att förändra! Jag är klok som en bok, vis av erfarenhet, men lever inte som jag lär alla gånger. Jag tror fullt ut på andra och deras förmågor. Men tron vacklar när det kommer till mig själv ibland. Jag är långt ifrån perfekt vad nu det är, jag har mina brister och jag har en mörk sida. Men trots det har jag börjat lära mig att älska mig själv, älska hela mig själv. Även om jag kan titta på mig själv i spegeln och undra ibland - va fan har hänt här då? Jag har varit obarmhärtigt hård mot mig under så många år, under så lång tid, min egna grymmaste bödel. Men trots det så står jag kvar, med min kropp näst intill intakt, ja det måste jag säga, även om stress och osunt leverne har satt sina spår så är jag ändå vid god vigör. Mitt hjärta, min inre kärna har många sår, men jag läker sakta men säkert. Och jag kommer fortsätta sätta min riktning mot ett för mig ett Bäst liv Jag heter förresten Camilla & jag har det bra.
Happy
0 %
Sad
0 %
Excited
0 %
Sleepy
0 %
Angry
0 %
Surprise
0 %
