Dan före dopparedan

En dag som denna, dan före dopparedan, sitter jag i sängen med datorn på benen och skriver. Jag känner mig lugn, tillfreds, förväntansfull & väldigt tacksam. Jag är närvarande i min kropp, en enorm värme i hjärtat och jag lyssnar på min hunds djupa andetag där han ligger utsträckt i fotändan av sängen. En för mig underbar start på dagen. Dan före dopparedagen.
Det får mig att tänka bakåt, hur det har sett ut tidigare i livet när jag fastnat i gasläget, i prestationsträsket, i görandet istället för varandet. Denna dag var nog den mest kritiska, då jag flängde runt som allra mest, liksom kramade ut det sista inför julen. Dagen D närmade sig, Juldagen, den enda dagen på året jag befriade mig själv från prestationsprinsessans piskande ord.

Den ädla konsten att njuta

Wikipedia beskriver ordet njuta som att ”uppleva välbehag, erhålla mycket välmående genom någon process”. Det är inget ”för” mycket med där, enbart mycket. Svårare än så behöver det heller inte vara. Bara tacksamt ta emot. Göra mer av det som skapar mycket välbehag, att verkligen ta in det, uppleva det och känna det. Kasta oss ut huvudstupa i det njutningsbara varandet.